En splittrad högtid...

Ända sedan jag växte upp i Halländska skogarna i denna lilla byn Torup har jag matats med Påsken i ett splittrat perspektiv. Det var färgernas och glädjens högtid, men också den tunga svåra tid då Jesus symboliserade människans synder och korsfästelse. Min Morfar var kontraktsprost och Mormor den högt troende hemmafrun som följde Kristendomen dogmatiskt. Men de hade ett stort kärleksfullt hjärta som kunde skilja på att "påtvinga en tro" och hur världen uppfattade tron på en Gud och Jesus. De visste att deras barn, tre flickor och en pojke, växte upp i en annan tid med andra värderingar och en värld där man allt mindre pratade om Gud och Jesus.

Är Jesu korsfästelse fortfarande den starkaste symbolen för påsken..?

När man växte upp i en icke konfessionell skola blev det alltid känsligt att som barn/tonåring börja prata om Jesus symbolik inom religionen. Det blev nästan som att vi bildades om Kristi tro som en fantasisaga. För när man kom hem till kompisar och andra familjer pratade man aldrig om Gud eller Jesus mer än på en ytlig nivå. Högst några fraser. Men tack vare min uppväxt så skrämde mig aldrig tankarna kring denna högtid. Jag kände snarare trygghet att det fanns en historia, en tradition som påverkade oss. Äggen, fjädrarna, häxan från Blå kulla och allt annat man förknippar med påsken tillhörde samma paket.

Idag när jag ser på världens utveckling blir jag splittrad och ambivalent. Symboliken med påsken har hamnat i ett kommersiellt järngrepp. Vi äter, vi handlar och frossar som aldrig förr. Barnen räknar med dyra presenter och ett hav av godis. Om det här är en bra utveckling eller inte det får andra göra, men jag tycker vi hamnat i en dimma av olika intryck och symboler. Undrar vad detta ska sluta..?