Uppdragen har senaste tiden ramlat på mig för Smålands största dagstidning Barometern, vilket har varit intressant och spännande. Nu har det blivit både sport, musik och porträtt. I detta blogginlägg kommer det också handla om att fånga ögonblicket och om verkligen alla kan bli fotografer (med tanke på Svt:s Tv-serie).
 |
| Bröderna Eliassi fotade jag en fredagskväll på Fredriksskans. Nu är de rivaler i Kalmar AIK och Nybro IF. Bilder som hamnade på sportsidorna i Barometern och på första sidan. Fotocopyright: Magnus Roudén |
 |
| Barometerns webversion av artikeln |
Min specialité som fotograf kommer alltid att vara "livesituationer", olika events och inte minst konsertfoto. När jag började min fotokarriär i början på 1980-talet var nyfikenheten enormt stor, och då hade jag inte på något sätt den bästa fotutrustningen för att klara fotouppdragen som jag gav mig in på. Några av mina bästa bilder tog jag redan mellan 1983-1987 på konserter när jag frilansade för Östra Småland. Fyra år som blev min skola att lära mig hur man handskas med "en riktig systemkamera", fototekniken och svåra ljusförhållanden på olika musikscener. Det var en tid när man jobbade med analog film, och kunde inte se resultatet förrän flera dagar efteråt. Då fanns alltså ytterligare ett steg i mörkrummet när du framkallade filmerna (så de soppades på rätt sätt). Om du framkallade filmrullen fel, då blev också resultatet sämre. Det var betydligt svårare att sen framkalla bilderna så de blev rätt i kontrast och gråskala.
När man tittar på bilderna i gamla dagstidningar, då inser man hur bortskämda vi är hur hög kvalitén har blivit. Skillnaden är att vi idag konkurrerar ännu mer med intressanta bildkompositioner och spännande bildutsnitt. Fotografen har blivit mer av en kreatör som måste se möjligheterna för att väcka intresset i den vanliga bildjournalistiken. Tyvärr har många fått för sig (även inom pressen) att vem som helst kan ta en bild, och att det duger med en bild tagen med mobil. Självklart kan det fungera ibland när en person råkar vara på rätt plats vid rätt tillfälle, då är den tekniska kvalitén inte alls lika viktig. Den autentiska känslan är givetvis lika viktig.
Efter det fick jag 1987-1988 genomgå en otroligt rolig utbildning i Gamleby (fotoskolan) där många fotografers kreativitet nådde ut till dagstidningar och andra fotouppdrag. Den skolan har jag haft nytta av än idag i sättet att tänka bildkomposition och kvalitetstänket kring fotografiet.
Våga fånga ögonblicket
Fotografering handlar mycket om att "våga fånga ögonblicket". Med betoning på att våga, handlar om att ögonblicket behöver fångas upp, som fotograf måste man våga ge sig in i gröten och känna andetagen som möter en mot kamerasökaren. Det går inte att hålla sig för långt borta och förlita sig till ett teleobjektiv. Som nu senast när jag var på Skälby och dokumenterade löpare i Skälbyloppet i Kalmar. Bara någon sekund innan löparna drar fram på löparbanorna parkerar jag mig framför spåret. Det är då man känner det fotografiska adrenalinet höjas och känslan att försöka fånga ögonblicket.
 |
| Sporten hade en sida med mina bilder |
 |
| Kalmars familjesidor hade helsida med mina bilder |
 |
Full fart i lördags på Skälby när unga killar och tjejer i 10-11-års åldern drog iväg på sträckan 1100 m. En skön adrenalinkick både för fotografen och deltagarna. Fotocopyright: Magnus Roudén
|
Det är inte varje dag man har bilder på första sidan, samt både Kalmarsidorna och sportsidorna.
Alla är inte fotografer
När jag senaste tiden tittat på programserien Alla är fotografer med Henrik Schyffert och Johan Rheborg så handlar det om kreativitet och våga utmana varandra. Personligen tycker jag att programmets namn är missvisande. Alla är inte fotografer, däremot kan många bli en fotograf om du vågar satsa och "vågar ge dig in i getingboet". För konkurrensen är stenhård om du vill vara proffs och kunna leva på dina uppdrag. Självklart är det roligt att denna typ av program lockar många att fotografera. Däremot är inte producenterna ärliga. För i programmet redovisas inte att man behöver vara teknisk kunnig för att klara vissa av Schyfferts och Rheborgs uppdrag. Som tittare inser man att det krävs experthjälp för att klara vissa "ögonblickssituationer". Du måste ha en känsla för hur du jobbar med ljuset och hur du faktiskt använder kameran för att upp nå en viss effekt.
Intressantast var ju frågan som programledarna tog upp, hur man lyckas fånga ögonblicket som upplevs vara spontant? I en programserie om fotografer på Kunskapskanalen kunde man följa gatufotografer i New York. Där inser man som tittare att det handlar om en konstnärlig känsla, att våga vara en del av N.Y. pulsen. "Du måste bli ett med bilden". Det handlar väldigt lite om att använda modern digital teknik. De flesta duktiga fotografer jobbar på ett gammaldags sätt. Du kan lika väl använda en gammal analog systemkamera som en digital, men framförallt ha blicken för när ett "fotografiskt ögonblick nalkas". Det krävs både en intuitiv känsla som har planterats i huvudet innan, men sen krävs både känsla, skicklighet och tur att fånga det där ögonblicket som i slutändan kan bli en bild som kan leva ett evigt liv...
