Med tanke på vad flera medier och DN skriver idag:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/nastan-vem-som-helst-kan-bli-larare
För många receptspridare
Tror medierna att detta skulle gynna en redan utsatt yrkesgrupp? Det här skapar ännu mer ambivalens efter alla skolreformer. Svensk skolpolitik har vaknat alldeles för sent. Skolan har blivit ett offer för tillsatta utredningar, medier, politiker, skribenter på fackförbunden, lärarkåren, huvudmän att snart tycka helt förutsättningslöst. Man kan spy sin galla på allt som inte är bra. Alla har blivit experter på hur man "borde styra en skola". Det är ju inget nytt med alla förståsigpåare. Alla dessa receptspridare som varje vecka kommer med nya åsikter om hur vi borde göra istället. Inte konstigt att studenter flyr lärarutbildningen. För trots allt så måste ju nya lärare utbildas. Inte konstigt att Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund nu vill skapa lugn för lärarna. Låt förändringarna sjunka in. Men jag säger det än en gång. Förstatliga skolan igen. Det måste till lika förutsättningar genom alla led.
Är själv tveksam till om Högskoleprovet är ett bra mätinstrument för att se över kunskap, i alla fall är det bara en liten del i vad en människa kan ha för kvalitéer för att bli en bra lärare. En lärare kan vara fantastiskt duktig på att bemöta elever och ha en kunskapsbank inom en kanske två ämnesområden. Det innebär ju inte att man har kunskap om allt. Den pedagogiska färdigheten växer givetvis fram om lärareleverna verkligen får chansen att växa in i yrket, hitta sin roll och bli professionell.
Det råder stor förvirring
Som jag sagt tidigare, snart vet ingen hur man ska (eller kan) styra en skola, mot vilka mål man skall sträva för att höja kunskapen. Med tanke på artikeln som publicerades för några dagar sedan av Expressen, då förstår man att diagnosen är betydligt djupare historiskt än vad symptomerna idag vill påvisa:
http://www.expressen.se/debatt/sa-sanktes-den-svenska-skolan/
Det saknas tydlighet om vad t.ex. lärarstudenter kan förvänta sig efter en utbildning. Den nuvarande yrkesgruppen brottas med överbelastning administrativt, digital skolutveckling och ifrågasättande om vad som är en professionell lärare. Skolledning och huvudmän brottas mer med skolpengar än om verklig pedagogisk kunskapsutveckling. Politiker försöker göra allt för att ändra trenden (Björklund har sina poäng att högre krav måste ställas). Konkurrensen hårdnar om eleverna i den liberala skolutvecklingen. Segregeringen ökar mellan olika elevgrupper beroende på etnisk och socioekonomisk bakgrund.
Men skolväsendet och Sveriges utbildningsväsen är en koloss som förväntas ändra riktlinjer allt snabbare. Man stirrar ibland blint i skollagarna, kursplanerna och övertolkar och anpassar efter vad man tror är en bra lösning. Men sen trycker samhället på och marknaden med Svenskt Näringsliv får alltmer att säga till om.
Samarbete och en tydligare linje...
Det råder en förvirring inom skolan om VAD som ÄR en bra skola. Ändamålen helgar medlen - för mycket input från alla samhällsläger tillåts. Detta får konsekvenser. Skolans ansvariga har börjat bli fega att våga ställa krav. Helt plötsligt har trenden blivit att snabbt ändra kurs om marknaden, föräldrar, elever tycker något annat. Det blir en feg skola. Regler och normer måste följas för att resultat skall uppnås. Det är ju i skolan ansvaret kommer för att klara vuxenvärlden och universitetsstudier. Däremot måste samarbetet och kommunikationen bli tydligare mellan alla parter. Den som ska bli lärare, studera och jobba inom skolan skall känna en stolthet över att ha en tydlig linje.
När jag nu ventilerat dessa tankar, är det inte konstigt att man får svårt att locka studenter som ser läraryrket som en yrkeskarriär. Eller är det så att de få elever som trots allt söker lärarutbildningen "verkligen tar uppdraget på allvar". De kanske har viljan att bli lärare..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar