 |
| En fantastisk bild tagen av Hans Gedda som publicerades i boken om Mandelas liv. |
Vem vinner på att bli streamad på Spotify..?
Transparensen i Spotify kom i år att avslöja hur mycket en artist ungefär tjänar på sin musik. Efter lite bollande kom jag fram till att en artist tjänar mellan 40-50 kr om en av deras låtar spelas minst 1000 gånger. Då kan ni tänka själva hur svårt det är att överleva på sin musik idag. Få nya artister kommer upp i flera tusen spelningar. Du måste få en hit likt Avicii som spelas miljontals gånger om du faktiskt ska kunna leva bra på att vara en artist. Kontentan är att skivbolagen kan fortsätta att tjäna pengar på gammal skåpmat och givetvis många odödliga klassiker. Många artister börjar dra sig ur dessa slavkontrakt där de inte kan påverka spridningen av deras verk. De har dessutom gamla avtal som skrevs långt innan dessa streamingfunktioner tog över marknaden. Detta gäller även filmindustrin där många bolag är tveksamma till Netflix, Via play m.fl. eftersom det genererar för lite pengar. Det säger sig självt att en avgift på 79-99 kr/mån blir små intäkter.
De etablerade artisterna som Pink Floyd och Led Zeppelin kom sent in på banan att bli streamade på Spotify. Men de tillhör den lyckliga skara som har byggt en förmögenhet genom hundratals miljoner i skivförsäljning och kan se denna utveckling som ett sätt att få deras musik att leva vidare. Ett bra exempel på detta är också Queen, ABBA, Kiss, Dire Straits, Madonna och många fler ur den gamla generationen. De behöver inte oroa sig för intäkterna. Men vem vinner på att bli streamad när du börjar från noll som artist. Numera styr varken artisterna eller de större skivbolagen. Så vem är det egentligen som styr utvecklingen av musikbranschen..? Är det bolag med streaming funktioner, eller fildelarna. Även om det för konsumenterna är mycket att vinna, så är många med mig orolig för hur kommande artistgenerationer ska kunna överleva på sin musik. Hur ska man tjäna pengarna (förutom livespelningar). För alla artister kan ju inte turnéra, marknaden är redan mätt och många turnéer får läggas ner b land många etablerade artister. Måns Zelmerlöv drabbades av detta i början av 2013.
Vem är det som egentligen som styr..?
Inläggen i min blogg blir allt mer sporadiska. Med tiden har jag insett hur svårt det är att göra sig hörd i de sociala medier som omger oss. Under mina många år inom media har jag insett att jag egentligen aldrig haft behovet att sticka ut hakan bara för att synas eller höras. Däremot fungerar bloggar som dagböcker på många sätt och ett stöd som blir offentligt. Ett behov som kan stillas för den som gillar att uttrycka sig och sprida tankar som påverkar oss dagligen. Men ska man bli riktigt hörd, då krävs en kombination av att synas och höras i de etablerade medierna frekvent. Vilket jag delvis har valt att inte göra längre. Det som jag funderar över i det oerhörda brus som pågår i sociala medier och massmedia - det är vem det egentligen styr utvecklingen och har en viss monopol på de viktiga samhällsfrågorna idag..? Vem sätter egentligen agendan i det som får oss att samlas runt middagsbordet...? En svår fråga när valen blir alltmer individuella. Vilsenheten breder ut sig....
De stora drakarna styr oss med hjärnhand...
Att jag inte blir sugen på att höras/synas i den utsträckning jag gjorde tidigare har att göra med att jag sällan tycker det finns något "att brinna för" i debatten. Många gånger debatterar man sig blodig för något, men några dagar senare så har det runnit ut i sanden. Viktiga frågor som sällan får en vettig uppföljning och konkurreras ut alltför ofta av sportpaneler och banala nöjespaneler där samma saker tas upp om och om igen. Reklamen tar ju också överhanden som konkurrent om den dyrbara tiden.
Jag saknar verkligen att diskutera riktiga frågor som berör missförhållanden i samhället som påverkar många utsatta som är sjuka, arbetslösa och har svårt att göra sig hörda i vardagen. Ta bara energifrågorna och monopolet bland energibolagen E-ON, Vattenfall, Fortum m.fl. och hur svårt det är att sätta sig in i hur elbranschen kan styra oss med en hjärnhand. Statens avreglering och en fri elmarknad har ju gjort att elbolagen kan verka nästan helt fritt utan reglering av prissättning. I mitt tycke helt skandalöst!! Hur ska människor/företag kunna få en dräglig ekonomi när elbolagen hela tiden hittar ursäkter för att höja priserna. Många kallar det lurendrejeri. Det gäller att vara på sin vakt när det gäller elavtal.
Det märkligaste av allt är hur dessa bolag kunde gå till domstol (Förvaltningsrätten) och kräva att få höja elavgifterna på de fasta näten (som var en stor nyhet i början på december). De drev sin hårda linje att de måste investera för framtiden, och de fick igenom detta, med råge. De krävde tiotals miljarder i höjda avgifter men fick igenom betydligt mer än de krävde. Det handlar om hundratals miljarder som grädde på det redan feta moset av miljardvinster. Hur kan man ens få tänka tanken att vi elkonsumenter ska drabbas och finansiera dessa spekulationer som pågår för att elbolagen ska kunna släppa sitt eget ekonomiska ansvar med underhållet. Även om de fick rätt i domstol, så lär detta överklagas innan det blir verklighet ett bra tag framöver.
Se artikeln:
http://www.compricer.se/nyheter/artikel/vi-far-en-33-miljarder-dyrare-elrakning--om-elnatsbolagen-vinner
Kolla även denna artikel som tar upp det märkliga att dela in Sverige i fyra regioner för att straffa de som gör av med mindre el än de som gör av med mer. Att det rent av kan vara olagligt:
http://www.svd.se/naringsliv/branscher/energi-och-ravaror/alla-elrakningarna-kan-vara-felaktiga_8547552.svd
Nu vill jag inte enbart fastna i denna diskussion, men märkligt är det. En viktig fråga är också hur vi i Sverige ska klara att ha en så hög levnadsstandard bland den normala inkomsttagaren utan att vi bli skinnade både på höga skatter, höga boendekostnader, höga matpriser och en utbredd avreglering där det blir allt svårare att ha koll på alla branscher som förändras i rekordfart.
Ett jäkla liv om en artikel...
Det måste finnas en hunger att vilja förmedla något som kan engagera människor. Men världen fungerar inte riktigt alltid som den borde. Då menar jag att ofta de ämnen som tas upp i massmedia blir på en ytlig nivå. Men att de tunga ämnena inte vågar diskuteras och att det lätt blir svart eller vitt. Det är också lätt att misstolkas i sociala medier, vilket jag märkte på en tråd för några veckor sedan i Facebook. Att länka till ett inlägg (artikel) från den kontroversiella sidan "Avpixlat" skulle visa sig bli ett jäkla liv. Artikeln som jag väljer att inte länka till igen var egentligen ypperligt författad angående hur skolan har förändrats och att det slutade med att en seriös lärare efter 15 år inte orkade med skolans (skolledning) flata inställning, sa upp sig och började ett annat liv. Läraren lyfte frågan kring att det i invandrartäta områden blev svårt för många skolor att kunna styra undervisningen. En lärare som faktiskt blev rädd att komma till skolan och såg sig alltmer som en beskyddare av flera elevgrupper som inte kunde få studiero.
Många skolor saknar verktygen...
Givetvis fanns tanken om en spökskrivare som antydde att invandringen var orsaken och att den mångkulturella utvecklingen skulle vara orsaken till skolans förfall. Må så vara att det är en syn som präglar vissa samhällsgrupper, men jag har själv i egenskap av lärare sett utvecklingen. Problemet måste lyftas upp, fast inte i skenet av att diskriminera invandrargrupper. Här är många dolda debattörer ute på farligt vatten. Problemet ligger på en pedagogisk nivå där många lärare i den svenska skolan inte har verktygen att kunna hjälpa elever med så olika bakgrunder kulturellt. Många skolor klarar inte (hur mycket de än vill visa sin omtanke utifrån värdegrunder) att mixa alla grupper av människor. Det kommer ta tid att hitta vägar till en bra sammansättning av den mångkulturella utvecklingen.
Jag som lärare förstår inte hur vi ska, rent språkmässigt, kunna driva undervisning när dels svenska elever behöver allt tydligare riktlinjer och stöd för att klara skolgången i läsförståelse. Samt att många elever som har kommit till Sverige behöver specialpedagogik på en grundläggande nivå för att ens kunna bli förstådda. När jag själv har fått se dessa grupper blandas, då blir situationen nästan ohållbar. Få lärare, om ens någon jag har sett, klarar att reda ut en individuell utvecklingsplan för samtliga elever. I en klass kunde jag se tre svenska killar som var allt annat än intresserade av lära sig överhuvudtaget något i SO eller NO. I samma klass kunde jag se tre invandrartjejer som kämpade sig blodiga att förstå ganska enkla saker som den normala eleven klarade lätt. I samma klass kunde jag se fem invandrakillar som hellre diskuterade hur de skulle överleva helgen ute bland sina egna bekantskapskretsar.
Jag är själv öppen för alla kulturer, har flera bekanta som bl.a. kommer från Bosnien, Ryssland, och flera muslimska länder. De har klarat sig bra och anpassat sig fort in i Svensk kultur och lärt sig språket. De har klarat utbildningar på universitet, startat företag och lyckats hitta vägar till jobb. Men de har gjort det på eget bevåg och ofta haft viljan att lyckas.
Men hur gör skolan med de som inte har förmågan och kanske inte alls ser skolan som deras språngbräda ut i samhället..? Vem är det som styr denna utveckling så vi kan hitta en gemensam plattform så svagare grupper kan få en viktig funktion i den nya tid Sverige står inför? Svaret är inte bara extra pengar och resurser. Skolan behöver få in fler invandrare som vill bli lärare - som kan bli ett viktigt stöd i pusslet av den mångkulturella utvecklingen. Precis som med den digitala revolutionen, går det inte att bromsa. Vi måste hjälpas åt.
