Veckans fotominne...Globen & Månen

Det är märkligt vad en bild kan etsa sig fast i minnet. När våren nu är på intågande och påsken hägrar så känns detta fotominne extra starkt. Inte bara för att det är en unik händelse som dokumenteras, utan just känslan att få exponera när ljuset inbjuder till det (om än lite starkt). Som i detta fall när jag var i Stockholm och besökte Globen under en pryl och teknikmässa som anordnades av DustinHome. Himlen var så där klarblå i solskenet att den borrade sig igenom allting. Himlen omsvepte som en filt runt hela Stockholm och ruskade loss alla negativa tankar som varit och gnagt sinnena hela den långa vintern. Bilden togs i april 2009 och som den envisa fotograf man är, kunde jag inte släppa tanken på att hitta en komposition i sökaren som gjorde att linjen föll från hörnet uppe till vänster - ner till högra hörnet.

En underbar vårdag i april utanför Globen i Stockholm 2009.  Globen+Månen kopplas samman, konnoterar (betecknar, kommunicerar) och skapar en förlängd symbolik (extension). 

Globen och Månen i kommunikation...
Men det mest intressanta är ju förstås hur jag skulle lyckas klämma in månen i perspektivet uppe till höger. När solen var så stark som den var denna dag, då var det inte många som orkade leta upp månen med blicken. Det var ju egentligen av ren nyfikenhet att experimentera med Globen som objekt jag upptäckte månens symboliska referens. Vi har en månliknande boll som är placerad i centrala Stockholm och samtidigt har vi en svävande rund boll (måne) med konturer (olika linjer, grunddrag) som likt en siluett bildar en koppling mellan himmel och jord. Konturerna skiljer sig givetvis mellan Globen och Månen. Men likheterna är på något sätt slående när man ser bilden ur detta perspektiv. Det är som om de kommunicerar mellan varandra. Himlakroppen bevakar tryggt jordelivet och genom människans fantasi har vi fått en glob som för tankarna till denna naturliga satellit.

Svåra exponeringsförhållanden
Så ser jag på det när jag mindes denna exponering. Först blev det några snabba exponeringar med den inbyggda motorn i min Nikon D80. Sen fick jag tänka efter, för känslan var inte den rätta. Men ljusförhållandena var knappast idealiska när solen nästan stod i Zenit. Därför var det svårt att hitta det perfekta läget att dölja solen bakom Globen. I dessa tider när nästan vem som helst kan ta en bra exponerad bild med digitalkameror, är just detta ett tillfälle när man som fotograf inser att det krävs kunskaper, tålamod och kontroll över sin utrustning. För den som vill jobba med detaljer, symbolik, designfoto, landskapsfotografering och hitta karaktäristiska drag i bilderna. Då är verklighetens befintliga objekt och ljus överlägset.

Så här såg det ut när jag sammanställde en text till en Fotografisk bild klass på John Bauer 2010 då vi diskuterade detaljer och karaktärsfoto.

Bara lite fix i Photoshop
Hur mycket Photoshop är nu detta frågar du dig säkert? Inte speciellt mycket. I detta fall handlar det om lite beskärning och kontrastdämpning för att få upp konturerna i den vita ytan och skuggorna från mönstret på Globens tak. Det är detta jag älskar med fotografering, att fånga "verkligheten", att det som syns i bilden inte är för manipulerat. "Det du ser är vad du får...". What you see is what you get som Tinar Turner sjöng en gång i tiden. Är man intresserad av denna typ av fotografering ska man kolla in Storm Thorgesson, mannen bakom de flesta bilder som syns på Pink Floyds designomslag. Han är en stor inspirationskälla från tiden med Hipgnosis storhetstid på 1970/80-talet.