Jag ser dessa underbara varelser göra livet så mycket vackrare omkring mig. Vi män kan inte leva utan dem. De har en sällsynt förmåga som kompletterar och skapar en helhet för att vi män ska orka göra allting som handlar om karriärer, hobbies etc. Jag ser män som tar dessa gudomliga varelser för givna och att de ska klara allting tvåfaldigt eller trefaldigt. Nu låter jag nästan som en feminist. Fast det är jag inte alls. Jag har bara en jämställd syn på kvinnan som en mänsklig varelse som klättrar samma livsstege som vi män.
En paradox
Den Internationella Kvinnodagen instiftades 1910 av den socialistiska organisationen Andra internationalen och gjordes på initiativ av kommunisten Clara Zetkin. Kanske det är därför som denna dag har haft en stämpel som har hängt med och gjort kvinnofrågan pretentiös och lite uppviglande mot patriarkatet. Inget fel med att ha pretentioner sa min svensklärare en gång i tiden. Men just sitt politiska ställningstagande rent ideologiskt har med all säkerhet gjort kvinnornas kamp paradoxal i den bemärkelsen att man å ena sidan:
- Vill visa att kvinnan står för något lika självklart existentiellt, precis som att mannen alltid tror sig stå i första rummet. Ett ganska logiskt och självklart ställningstagande. För utan varandra, ingen existentiell utveckling.
Men å andra sidan:
- Att allting i samhället ska vara lika fördelat ur ett kommunistiskt perspektiv, att man gör det till ett mindre ideologiskt krig att "allting måste vara lika fördelat". Det är detta ställningstagande som grävt sig djupt ner i vårt postmoderna samhälle och som ofta lyfts fram när mannen känner sig hotad i sin position.
Komplettering är ett viktigt begrepp
Här vill jag lyfta fram betydelsen av att balansen mellan kvinna och man är lika självklar som salt och peppar. Just begreppet "komplettera", det är nödvändigt att föra in i debatten. Många ser rollerna som helt naturligt, det är invaggat från modersmjölken, något man bara accepterar och "end of story". Fast det gnälls ganska mycket om varför det måste vara så här utstakat och typiskt manligt eller kvinnligt.
Men så finns givetvis överenskommelsen och det underförstådda i kommunikationen där båda parter tycker rollerna faller sig naturligt. I ett förhållande så gör man det som fungerar bäst när det gäller ansvar. Ibland tjafsas det lite, men det finns en sund dialog som löser det mesta. Här inser man att i alla förhållanden, i familjer, inom yrkesgrupper och företag - så finns det en naturligt sätt att komplettera varandra för att det skapar en kemi och håller processen i våra liv flytande. Alla har vi våra roller, så länge vi kan diskutera och vara progressiva i vårt tänkande. Rollerna kan förändras, men bara så länge det skapar en harmoni som båda parter kan dra nytta av.
Ett charmigt spel
Med detta vill jag helt enkelt säga att jag har full respekt för kvinnorna och har aldrig en undermedveten agenda som poppar upp om kvinnor får för sig att göra något som vi män inte vill acceptera. Alla intelligenta personer som läser denna blogg förstår vad jag menar. Jag är inte sämre än att jag ibland kan säga; "jag säger bara brudar alltså" eller "så jäkla typiskt brudar, de säger en sak men menar något annat". Personligen tycker jag detta bara är ett charmigt spel. Det är ju det som skapar spänningen, vibrationerna och att ingenting är självklart. Det spelet kommer vi alltid spela, för det är hälsosamt. Annars skulle ju allting bli för förutsägbart och alldeles för ointressant...
All repsekt åt kvinnan, det bästa komplement en man kan ha.
Ps. Är själv positiv till en fri sexualitet där kvinnan kan komplettera kvinnan och mannen kan komplettera mannen.
Ds. Är på det bestämdaste emot våld mot kvinnor. Skäms att vara man när jag ser hur män behandlar kvinnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar