för den goda smaken att rösta vidare Louise Hoffstens bidrag i Melodifestivalens 2:a omgång. Hade också gärna sett att Sveriges svar på Adele (Felicia Olsson) gått vidare med låten Make Me No 1. Men hon var i alla fall bland de fem utvalda.
När jag såg en gammal bekant som kompade på gitarr längst ut på vänster sida om Louise (från åskådarplats) blev jag extra glad. Johan Glössner har varit en flitig musikant (multimusiker) genom åren i Kalmar/Blekinge regionen och har envist kämpat på i denna tuffa bransch. Jag träffade Johan redan 1990 när jag skulle skapa demos till ett eget skrivet material som jag ville satsa på. Det första jag upptäckte var ju att Johan hade den sällsynta förmågan att höra kvalitén i en sång. Han broderade ut ett fantastiskt snyggt akustiskt komp som gjorde att denna låt nådde en helt annan nivå melodiskt. Synd bara att jag inte hade kraften att jobba vidare och göra något mer med denna låt. Men den finns arkiverad och vem vet, kanske kan den få ett nytt liv i framtiden..?
 |
| Foto: Hallandsposten.se |
Louise träffade jag en gång i tiden när jag jobbade som frilansjournalist åt Östra Småland och gjorde ungdomsradio för Radio Kalmar i slutet av 1980-talet. Hon hade precis släppt en soloplatta och fått kicken från Sky High som lead-sångerska (fast hon skulle göra sina sista spelningar samma vecka). Intervjun jag gjorde med Louise var en av de roligaste jag gjort i ett rum på Kalmar Stadshotell timmarna innan spelningen. Även om hon var lite sur på gitarristen Clas Yngström så var hon på ett strålande humör. Vi delade en apelsin i logen, drack läsk och hon flörtade konstant under intervjun. Lite känsloförvirrad begav jag mig till radiostudion och skulle redigera intervjun. Tankarna flög i huvudet, vilken charmig tjej, hon måste bli något stort.
Några år efter kom det tråkiga beskedet att hon drabbats av MS, som tyvärr stoppade hennes internationella lansering efter framgångarna med Rhythm and Blonde 1993. Kom ihåg så väl när uppföljaren 6 kom 1995, jag satt på radiostationen Radio Rix (numera RIX FM) i Göteborg och läste det tråkiga beskedet i en av kvällstidningarna. Men hon har varit tapper och kämpat vidare. En viktig artist i Sverige som hållit fast vid sina rötter. Louise behövs i dagens musikutbud.
Slut på bananätandet
När det gäller Melodifestivalen i övrigt går den mig nästan oberörd förbi och väldigt lite berör mig när det känns som vi får höra samma typ av låtar om och om igen... Sean Banan är om jag ska vara snäll, ett stort skämt som inte längre tillför något nytt. Jag vill inte ha underhållning för stunden som likt en snabburgare bara försämrar hälsan. Visst, rekvisitan kanske var pompös och häftig. Men om man inte har en bra låt får man väl gömma det med en stor klädbudget. Man får tycka vad man vill. Men underhållning behöver inte vara lättviktigt, det kan faktiskt skapa kratrar som gräver sig djupare i vårt medvetande och som faktiskt betyder något också. Det är nästan så jag funderar på att sluta med bananätandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar