Är det undertecknad det är fel på eller är det en känslolam restaurangägare som inte förstår att en vejlande kanadensiskas skalor tär igenom en matnjutares känsliga själ. Detta kan te sig vara en bagatell i det stora hela. Men när dessa toner, på en relativt låg nivå, ändå tränger igenom Black & White plattan med oxfilé så till den milda grad att jag känner den avslagna ölen innan den når läpparna - då tappar jag matlusten fullständigt. Vi var flera runt bordet i familjen som var både nöjda och missnöjda. Min enda och underbara dotter såg obekväm ut och redan innan spagetti bolognesen dök upp, var det något som störde hennes musikaliska själ. Hennes tårar trängde på och hon ville bara åka hem. Var det maten? Var det brorsan som retade upp henne? Var det mamma som under dagen jobbat för länge? Hennes huvud grävde in sig i huvan på munkjackan, och signalerna hon sände ut ville bara byta miljö mot en gosig soffa hemma framför TV:n...
 |
| Fotokälla: palmpeach.blogspot.com |
Musikvalet påverkar hela stämningen
Tänk dig en restaurangmiljö där dofterna är oemotståndliga, interiören har lite mer att önska när det gäller val av tapeter och ljussättning. Personalen är klanderfri och fixar allt man ber om när det gäller smaker på bordet som blir iögonfallande. Men den obehagliga känslan av att det är fel musik som skapar den märkliga stämningen gick inte att undgå. Bland det första min 8-åriga dotter uttryckte när vi slog oss ner var just att: "Kan dom inte sänka musiken, den är så jobbig". Själv har jag känsliga tentakler i offentliga miljöer och försöker scanna av det positiva, men när något så att säga inte flyter in i miljön som det borde då påverkar det hela stämningen. Det ska sägas att jag för det mesta gillar Celine Dions musik och vackra stämma. Den är enormt imponerande i sin klang och professionalitet. Men inklämda takhögtalare som inte är byggda för att passa för annat än utannonsering av maträtter från köket blir en plåga. Valet av musik är helt avgörande i en miljö när folk äter och ska få harmoni serverat till den goda maten.
Maten var värd en ny chans
Eftersom Celines låtar är uppbyggda kring hennes bärande röst där hon surfar uppe på de nedmixade stråkarna, då blir det plågsamt när nivån är för låg för denna typ av musik. Antingen måste man höja volymen eller ändra mixen. En enkel lösning vore att den restaurangansvarige tog musiken på lika stort allvar som maten, personalen och miljön. Alltså en varierande musik, med röster som smeker till ett enklare soulgroove. Ägna några timmar att skapa bra avvägda mixar i Spotify. Gärna ett stänk av R&B och jazz för att skapa stämningen. Efter en dryg timme hade Celines "the greatest hits" förvandlats till "the greatest pain" i mina öron. Den välkomponerade måltiden kunde lika gärna varit en snabburgare i en dånande miljö vid en gaturestaurang där trafiken stod för underhållningen. Vill bara tillägga att maten var välgjord och spred potentiell önskan om återvändo när rätt musikalisk stämning var åtgärdad. Kanske var det snålblåsten och snöblasket utanför som gjorde sitt till. En gråmulen februarimåndag verkade inte gifta sig till All by Myself och Think Twice. Min dotters barometer och känsliga musiksjäl kan inte ljuga, hon och jag känner vad en bra stämning är, när rätt toner gifter sig med doften, smaklökarna och miljön...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar