Ett stolt minne - Idolskap
Dagen till ära när ABBA hyllas i Stockholm med ett eget museum måste jag visa upp ett stolt minne som jag fick skickat från Agnetha Fältskog 1981. Jag hade i skolan börjat skissa på ett Agnetha-porträtt med blyerts och krita. Vilket blev väldigt lyckat - så lyckat att jag skickade det till Polar Music i Sthlm. Tyvärr har jag ingen avfotografering av skissen, synd att jag inte tänkte på det då. Två veckor senare svarade hon med att signera detta stora vykort och tackade för min konstnärlighet i kuvertet. Då var man stolt som en tonårstupp, jag hade lyckats få kontakt med ABBA-Agnetha, fått henne att stanna upp för en stund. Detta är nog det närmaste jag lyckats komma i mitt liv av idolskap (även om jag träffat flera artister jag älskar). Det bästa var att jag hade det på avstånd i min egen fantasi, en förälskelse. Agnetha var ju "den perfekta svenska blondinen med en av de sexigaste rumporna i popvärlden". Wow!!, vilka känslor som väcktes på tonårsrummet.
Arvet efter ABBA
Då kan äntligen Sverige och Stockholm
stoltsera med den finaste musikexport som detta land har producerat. Idag
invigs det mycket efterlängtade ABBA-museet ute på Djurgården i anslutning till
Gröna Lund, Cirkus och Skansen. Att även annan svensk musik hyllas är
respektfullt av initiativtagarna med Swedish Hall of Fame i samma byggnad. Mina
minnen är oerhört starka och deras musik är utan tvekan en del av mitt
soundtrack. Utan att ta i så var ABBA lika stora ikoner som Queen, Elvis, Thin
Lizzy, Sweet och alla andra från denna fantastiska musik-era. Vi var många
"rockare" som fick smyga i pojkrummet när vi plockade fram ABBA
skivorna. Lockelsen var givetvis suveräna melodier som satte sig hårdare än
Karlssons klister på hjärnan. Tjejerna var dessutom exotiska och spännande, man
undrade ju hur det kom sig att killarna Björn och Benny lyckades både bli ihop
med dessa gudomliga varelser och få dom att sjunga på sina låtar.
Inga ideologiska betänkligheter
ABBA är ett fenomen som bara växte och växte
(många gånger långt över vad vi svenskar förstod). Jag hade aldrig någon
förståelse för ideologiska yttringar om att ABBA sålde sig till
marknadskrafterna och ville framstå som överlägsna arbetarklassens värderingar
och proggen. Jag såg aldrig musik som politiskt i min uppväxt. Det handlar om
underhållning och att göra det som bra som möjligt. Precis som Björn sa i en
intervju häromdagen. Vad allting handlade om var att göra den bästa musiken
(den kom alltid först och främst) professionellt. Kläderna var bara en bonus och ett sätt att skapa en spännande visuell image. ABBA var ett koncept som lyckades röra upp känslor så folk hade något att snacka om.
Sen
om Stickan ibland drog iväg i sina planer att marknadsföra gruppen hårt och
kommersiellt - så var det ju det som placerade ABBA på världstoppen. Numera
behöver inte ABBA sälja sig i någon form av kommersiella intresse för att något
stort företag vill låna deras musik. Varumärket är så starkt att det lever sitt
eget liv. Med tanke på att det är svårt att sälja musik idag, så säljer ABBA
fortfarande 3-4 miljoner fysiska CD-album varje år. Det gör knappt många av
världens största artister idag. Det bevisar på kvalitén med ABBAs musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar