onsdag 21 maj 2014

Leve fotografiet - 80-talet genom kamerasökaren...

Tänka sig att jag har haft ett collage sen någon gång på 90-talet inramat (100x70 cm) och aldrig riktigt fattat vilken enorm skatt det är. Tavlan har mest stått i ett av husets förråd bland massor av andra tavlor. Collaget är gjort för hand. Alla urklipp är gjorda på riktigt fotopapper, och jag har verkligen experimenterat med saxen och pappersklister.

Nu förstår jag varför jag känner mig som Malik Benjelloul. Mannen bakom Searching For Sugarman gillade aldrig att sitta framför datorn och lägga ner timmar på att förstå ett redigeringsprogram. Han jobbade ofta med riktiga bilder och klippte och klistrade, för att sedan filma av det han har gjort.

Hur många artister och musiker kan du namnge? Det här är bara en liten del av det jag såg genom kamerasökaren under det glada 80-talet och som jag fick chansen att dokumentera på bild.          OBS! Klicka på bilden så ser du tydligare.
Hur många kan du namnge på collaget?
Men vilka minnen, vilka upplevelser!! 1980-talet var verkligen en enorm energiflod. Som du kan se här på collaget så finns några av tidernas största hårdrock, rock och popartister. Även många legendariska musiker som Little Mike, Mats Ronander och Lasse Wellander. Gemensamt för dessa tre är att alla spelade på ABBAs studioplattor och även på deras liveturnéer. Ägna gärna någon minut och se hur många fler du kan namnge. Jag kan avslöja att undertecknad syns på två bilder. Mitt alter ego ville ha en boost när rockartist-ambitionerna fortfarande fanns kvar. Pudelhåret passade väl in bland David Coverdale och några till.

Ung och orädd...
En sak som man inte förstod när man var ung och orädd (16-24 år) - det var hur nära jag faktiskt fick röra mig bland rock och musiklegender. Det blev en naturlig uppväxt. Inget verkade skrämma mig vare sig jag intervjuade och plåtade Paul Stanley och Gene Simmons i Kiss, eller fick chansen att springa upp för stentrapporna i Borgholms Slott och fota en översiktsbild under Badrock konserterna 1986-1988. Då gjorde jag också fotojobb på eget bevåg och inte alltid under tidningsparollen Östra Småland som jag frilansade för.

Husbandet gjorde succé
Trots att jag stod ett handslag från dessa legender så är ändå en av mina favoritbilder tagen uppe på scenen i Kalmar Stadshotell. Du ser i bildutsnittet en Yamaha DX7 i nedre delen. En riktig POV (Point Of View) från keyboardspelaren Per Karlsson som får ögonkontakt med Py Bäckman som är minst sagt nöjd med publikresponsen. Många i publiken väcker ungdomsminnen, personer som ofta befann sig på Stadt och ute i nattlivet.

Bilden fångar verkligen en viktig tid i mitt liv och mångas uppväxt när pulsen var hög och alla kände till alla (nästan) i Kalmars uteliv. Du vet sådär när man kan glida ut på stan och kunde heja på dem flesta när man gick genom vip-kön. Under 1980-talets sista år gästades husbandet på Stadt av många storheter som Mikael Rickfors, Py Bäckman, Stig Vig, Johan Stengård, Lasse Wellander, Nisse Landgren, Little Mike m.fl. Det var ofta en succé. Förväntningarna var stora eftersom Peter "Palle" Gustavsson, gitarrist och nattklubbsansvarig alltid höll det hemligt vilken artist som skulle komma (förutom till några i den inre kretsen).

Livet genom sökaren...
Collaget är ett dokument och ett livsviktigt minne som alltid jag kommer bära med mig. Uttrycket att många lever genom kameralinsen (eller snarare genom kamerans sökare) och inte får uppleva verkligheten och närvara i nuet är definitivt helt fel. Genom dessa bilder kan jag återskapa en känsla och se saker jag trodde jag hade glömt. Något som annars kan bli väldigt luddigt när minnet tryter.

Tänk också att dessa bilder är bara några av alla exponeringar som gjordes. Under en kväll kan det finnas ett 20-tal bilder som kan bygga flera historier. Andra kvällar fanns det "en bild" som kunde fånga hela känslan som inte ens en hel rulle med 36 bilder kunde åstadkomma. Det var på den tiden när jag fotade analogt och fick krabba med att byta rulle mitt under en konsert (nu kan jag fota tusentals på bara någon timme i ett minneskort). Som du kan se så var fotografierna minst lika bra och starka som under digitalåldern vi lever i nu...

Länge leve fotografiet...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar