måndag 25 september 2017

Reflektioner och Sommarens fotouppdrag...

Det är inte ofta numera jag använder bloggen för att nå ut med mina bilder. Anledningen är enkel, det är ett enormt brus idag när i stort sätt vem som helst kan publicera och lägga upp sina åsikter och bilder. Det gör att man som bloggare och yrkesaktiv måste ägna flera timmar om dagen för att nå ut i rätt kanaler. Men det behovet har jag aldrig haft. Är du som läser detta intresserad?, då är jag ytterst tacksam. Jag är ju själv uppväxt i en tid när gammelmedia hade monopol på orden och bilder vi läste.  Idag är det ett helt annat mediaklimat. 



Det handlar inte om skryt
Att skapa en plattform som ska generera 100 000-tals läsare kräver en oppurtinist som inte dras för att skapa rabalder med sitt skrivande, eller bilder som ingen annan har lyckats plåta. Att enbart publicera bilder/texter för att skryta är egentligen inte min stil heller. Jag är mer intresserad av hantverket och att det finns artister, händelser som är värda att få uppmärksamhet för att jag gillar människorna bakom. De jobbar hårt och seriöst för att släppa fram talangfulla och duktiga människor inom olika nöjesbranscher. Då menar jag ofta de som inte får synas i "prime time" TV på bästa sändningstid.

Inte hetare än sin senaste Youtube succé
Många verkligt duktiga fotografer, artister, skådespelare m.fl. som jobbat i decennier får knappt en chans längre att synas i dagens TV/media-utbud. Det är en tragisk utveckling. Idag måste det ha hänt något skandalartat, eller att man är en "ny uppkomling" som råkat göra en Youtube succé eller liknande för att vara aktuell i talk-shower, nyhetsmorgon etc. Trägen vinner som det heter. Fast då måste man ha pansarskinn och ett psyke som stålmannen. Minsta snedsteg i medierna, kan du vara bortrensad, eller uthängd som en skadad fågel som skadat ena vingen.

Sommarens fotouppdrag
I sommar bestämde jag mig för att ligga lågt med fotograferingen. Jag valde att göra fyra fotojobb åt Barometern i Kalmar för att det ibland är kul att få dokumentera lite större artister. I detta fall blev det den stora 90-tals galan på Fredrikskans med många gamla stjärnor som E-Type, Aqua, Snap, Pandora, Dr. Alban, Haddaway, 2 Unlimited, Vengaboys och många fler. Sommaren var ju inte den varmaste och bästa i år, men det var kanonväder just denna dag på Kalmar FF:s gamla hemmaarena. Sen blev det två tillfällen i Borgholms Slottsruin på Öland, nämligen Laleh och Per Gessle som verkligen har en hängiven publik. Samt en ganska sval kväll med Jill Johnson och Eric Gadd i centrala Kalmar under det som kallas Rävspelet. Här följer några bilder från dessa konserter:

Fotopass är bra att ha när man jobbar...

Ett collage av bilder som fanns på Barometerns webbsida (som jag bearbetat lite grann).
Vilken energi Martin E-Type Eriksson har på scen. Han röjer mer än dagens unga artister...
Här fångade jag honom perfekt nere i diket efter han hoppat rakt ner i publiken.
En taggad Gessle intog Borgholms Slottsruin
                         
Självklart blev det en hel del "Gyllene hits"
                         
Med sin originella framtoning och stil har Laleh erövrat Sverige och Norden.
                         
Vare sig man gillar Laleh eller inte - men hon har en magisk effekt på människor som gör henne trovärdig.
Hon går sin egen väg och kompromissar inte. Därför är hon också en härlig artist att fota.
                           
Sista helgen i augusti intog Jill centrala Kalmar och Rävspelet. Precis som Laleh har Jill
hittat sin publik genom att vara genuin och bjuda mycket på sig själv. Bilden blev också
huvudbilden i Barometerns artikel.
                           
När mörkret började falla kändes det som att sommaren redan hade gett upp.
Tur var att regnet höll sig undan. Dagen innan hade regnet öst ner över Kalmar.
                       
Som fotograf och mediamänniska har jag följt Jill sedan 1998 och träffat
henne flera gånger. Alltid superfräsch och trevlig.
               
Eric Gadd värmde upp publiken akustiskt. En fantastisk artist jag såg med band
tidigare under sommaren på Kackelstugan utanför Borgholm.
             
Första gången jag såg Eric Gadd live var redan 1991 på Hotell Borgholm
på Öland. Då hade han slagit igenom med Do You Believe In Me...





1 kommentar: