 |
| Sommaren 2018 åkte vi ett gäng svenskar till Oslo och fick avnjuta drygt två timmar av klassiska Queen hits. Fotocopyright: Magnus Roudén (FotoRoddan) |
Musiken lever sitt eget liv...
Ingen, inte ens Queens kvarvarande medlemmar, hade trott att Queens musik skulle slå an en så stadig sträng 45 år senare. Musiken möter ständigt nya generationer som upptäcker den, vilket självfallet är ett bevis på att Queens musik är tidlös. Deras katalog är såpass bred och levande att låtar ständigt plockas upp i olika sammanhang. Inte minst i reklam, sport arenor, i filmer och på olika events. Många hyllningskonserter och turnéer med olika coverband har gjort mindre succéer runt om i världen. Inte minst här i Sverige med Peter Johanssons Champions Of Rock och Night Of Queen med Johan Boding. De har hållit hårt i Queen flaggan och dragit till sig 100 000-tals besökare de senaste 8 åren. I inledningen skrev jag att många svenskar inte har förstått att Queen+ fortsätter att turnéra och existera. Men tack vare de svenska hyllningsprojekten har många vaknat till liv och trott att Queen bara var ett nostalgi-projekt som helt enkelt fick vakna till liv utan Freddie Mercury.Äntligen blev det en biografisk film...
När jag skriver detta har filmen Bohemian Rhapsody tagit världen med storm och på mindre än 3 månader blivit den mest framgångsrika "biopic" filmen i historien. Över 800 miljoner dollar har den spelat in. Vilket faktiskt är dubbelt så mycket som rivalen som gått samtidigt på biograferna, A Star IS Born med Lady Gaga. Det är alltid en stor risk att ge sig på att tolka en artists karriär. Freddie Mercurys liv har intresserat många och länge legat i en "pipeline" att bli filmatiserad. För ca 10 år sen drog Queen Production igång arbetet med att ta fram ett manus och få filmbolag intresserade. Sacha Baron Cohen var en av de första skådespelarna som ville ge sig in i projektet. Under drygt två år pågick ett samarbete, han var länge en viktig drivande kraft. Brian May har tidigare hyllat Sachas entusiasm. Men för drygt 3 år sen skar sig samarbetet och istället blev det många hårda ord från Sascha som började snacka skit i vissa medier. Han tyckte Queens team och produktionsbolag var fega och inte ville berätta "hela sanningen" om Freddies gay liv och vilda partyn. Som Queen följare jag är så kan jag förstå varför inte detta blev till ett fruktsamt samarbete. Freddie var en väldigt privat person och höll ofta sitt liv utanför Queens övriga medlemmar och att arbetet med bandet var hans professionella liv. Där stod musiken i centrum och vad Freddie gjorde privat, hade ingen med att göra.
Queens musik i centrum...
När så filmen kom i oktober 2018 var musiken och gruppen mer i centrum än vad många kanske hade förväntat sig. I centrum stod nu istället supertalangen Rami Malek som redan tagit emot en Golden Globe för bästa manliga skådepelare och fler priser kommer det bli. Vilken roll han gör, kan någon ha gjort detta mer trovärdigt än Rami, tveksamt. Han är mästerlig och fixar allt, från en ung Freddie - till en vuxen man i sina bästa år som gör sitt livs framträdande på Live Aid.
Men Freddies (fd. Farrokh Bulsara) egna historia ligger som ett mantra under hela dramaturgin i filmen. Den är kanske sparsmakad, men således får man hela tiden känslan av att Freddie förde en tuff kamp att bli accepterad som flykting när familjen lämnade Zanzibar 1963 när landet blev självständigt. Familjen landade i London och Freddies första jobb var att lasta bagage på Heathrow. Intresset för musik, konst och film hade länge funnits hos Freddie. Det var hans mål i livet att lämna sitt ursprung och upptäcka en ny värld. Att leva som en persisk familj tillhörande zoroastrismen, en av världens äldsta religioner från Iran var inget som lockade den unge Bulsara. Freddies personliga assistent Peter Freestone har sagt i många intervjuer att han hellre såg sig som Freddie Mercury och föddes i London 1964. För det var då allt började. Brian May har sagt i intervjuer att han på något sätt "förvandlade sig till en rock gud" den dagen han såg gruppen Smile uppträda i slutet av 1960-talet. Smile skulle senare bli grunden till den storslagna grupp Queen blev i mitten av 1970-talet.
Freddie hade en storslagen plan...
Redan innan Queen blev framgångsrika rörde sig och pratade Freddie likt en stor stjärna. Han var egentligen en blyg person innerst inne. Men när han såg Brian och Roger - då visste han att det fanns potential att lyckas. Den komplexa personligheten blev Freddies vapen. Nyfikenheten och drivkraften ligger i det som Freddie fick brottas med hela livet - hans bisexualitet. Först att upptäcka sin största kärlek i livet då han träffade Mary Austin och sen senare upptäcka att han drogs lika lätt till män, måste ha tagit hårt i det privata liv han levde i sitt hus i Kensington. Men musiken var hans tillflykt, gruppen gav honom utrymme att vara den han ville vara - en underhållare som älskade att stå på scenen. Precis så säger han i filmen. Han levde sin dröm och storslagna plan. Han kanske i mångas ögon då sågs som kaxig. Framförallt var det en presskår som aldrig förstod sig på denna arroganta inställning. Men vad journalisterna missade, det var Freddies humor och charm. De kunde inte riktigt köpa att Freddie själv valde vilka han ville prata med. Han gjorde bara intervjuer med skribenter han gillade. Det måste ha stuckit i ögonen på många musikjournalister...
Forts... följer i del 2...
