Bilden som kommunikation mer betydande än någonsin...
 |
| Jag har självfallet full respekt för copyright-reglerna när det gäller Pink Floyds omslag till deras sista album The Endless River. Men detta egenhändiga collage har enbart en konstnärlig avsikt för eget bruk (hemma på väggen). Freddie Mercury statyn är en symbol för mitt intresse för denna ikon och mitt ansikte övervakar hur pengarna ständigt flödar kring dessa rockikoner efter deras storhetstid på 1970/80/90-talet. Idag är bilden en stor möjlighet att använda i kampen om att ta del av "cashflödet" som pågår överallt i olika sociala flöden när gammalt och nytt säljs som aldrig förr. |
Tack vare alla bilder som används för att sälja våra produkter får vi många fördelar där vi direkt blir säljarna och marknadsförarna med enorma visuella möjligheter. Bildens betydelse är också större än vad många egentligen har fattat. En bra bildserie som är bra komponerad och exponerad (i bra ljus) säljer givetvis bättre än en taskigt exponerad bild med t.ex. blixtljus som blir kallt, överexponerat och hårt. Bilden som är tagen i rätt miljö kan också sälja in en plats, en turistort, en upplevelse etc. Detta utnyttjas givetvis av smarta säljare på olika bolag i sociala medier. Bildens språk kan idag delas in i två grupper:
1. Visuell snabbkonsumtion (synas för stunden, sälja en produkt, upplevelse och på kort tid få fram ett budskap).
2. Konstbilden som kräver eftertanke, kan bli stilbildande, ikonisk och skapa affektionsvärde.
Bildämnet i skolan...
Bilden har med andra ord blivit alltmer betydelsefull i dagens samhälle. Ändå ignoreras det estetiska uttrycket alltmer i dagens skola och vad bilden egentligen innebär som kommunikationsmedel. Det jag menar med att ignorera bilden som ämne, är att det inte satsas pengar i skolarna på undervisning. De utbildade esterna är svältfödda med för dålig budget. Det kreativa kräver utrymme ekonomiskt, annars stagnerar ämnet som något vi har som tidsfördriv sen förskolan och fritidsverksamhet. Som utbildad bildlärare i högstadiet arbetar jag just nu inte med bildundervisning. Är för tillfället mer speciallärare för att stötta elever med läs- och skrivsvårigheter. Men hoppas snart gå in i ett nytt skede som bildlärare i en helt ny miljö (ny skola). Skolverkets kursplan kräver helt annan utrustning, inte minst digitalt så eleverna kan genomföra olika arbeten på en annan nivå kopplat till samhällets olika behov. Att ha målarskolor ligger idag utanför bildämnets tidsplaner i grundskolan. Om ämnet bara ska handla om att lära ut färglära, olika målartekniker, skissa på papper m.m. - då har den kommunala skolan hamnat långt efter sitt aktuella uppdrag. Tyvärr handlar det alltmer om besparingsåtgärder.
Likvärdigheten (mellan skolornas verksamhet) är utraderad. Idag handlar det mer om vilken pedagog, vilken budget skolan avsätter och vilket intresse läraren har att utveckla ämnet. (Den statliga inblandningen börjar bli alltmer tydlig). Jag har hamnat mellan stolarna. Jag gillar det gamla hantverket att använda målarpenseln, men är lika intresserad av den digitala utvecklingen (som ligger närmast att utveckla i en allt snabbare förändring). Men att följa med i denna utveckling kräver en övermänniska och en pedagog som verkligen kan de digitala verktygen och kan lära eleverna något som de inte redan har lyckats göra till sitt eget via internet
Ett förlegat fotouttryck...
Jag vägrar fortfarande att säga som många gör: "att ta kort". Tänk efter, vadå "ta kort"!? Det korrekta är ju att du faktiskt exponerar en bild i en kamera. Du fotograferar och fångar en händelse och ett ögonblick. Bättre är helt enkelt att säga: "att ta en bild". Att ta ett kort är egentligen något fysiskt som man håller i handen. Uttrycket kommer från en svunnen tid när man framkallade sina bilder som kort och klistrade in korten i fotoalbum. Med andra ord ett förlegat uttryck. Idag kan du förvandla dina bilder digitalt till ett fysiskt fotoalbum. Men du håller aldrig bilderna fysiskt i din hand som kort.
Skriftspråkets död eller utveckling..?
Men jag har börjat vänja mig när kollegor och människor på caféer fortfarande säger: "att ta kort". Med tanke på hur mycket annat i samhället har förändrats i vårt språk och att allting ska förenklas - då undrar jag varför detta ligger kvar i denna generations textutbyte? Det korrekt skrivna skrivspråket håller på att dö ut (vilket många skriftforskare ser framför sig) men också ser som en naturlig utveckling i ett snabbare kommunikationssamhälle. Men jag kan fortfarande inte förstå varför dagens ungdomar inte kan lära sig hur man använder stor bokstav i början på en mening, när man ska skriva ut namn, eller använda kommatecken och punkt på rätt sätt. Utan dessa hjälpmedel blir språket kaotiskt.
Fotografiska språkets regler...
Det som länge var en svår konst att bemästra, nämligen ljuset och en bra komposition har blivit enklare än någonsin. Kameran gör det mesta åt dig. Men trots det så tas det sådär 5 miljoner foton i minuten som är ren och skär katastrof, som ingen egentligen har någon nytta av. De är dåligt komponerade, konstigt beskurna, rörelseoskärpa, motljus etc. Märk väl att det som nästan alla använder idag (Instagram, Snapchat och Facebook), sprider miljontals bilder som nästan aldrig någon får se, eller har brytt sig om. 90% av bilderna är som ett snöfall där man inte lägger märke till "snöflingans betydelse". Så många bilder försvinner i flödet. Detta är ett tecken på hur vi desperat vill synas och märkas. Men för att märkas kräver kompetens, kunskap och engagemang. Annars orkar vi inte bry oss... Det finns vissa fotografiska regler som är som vårt skrivna språk. Orden måste komponeras på rätt sätt och ha en bra balans för att vi ska blir berörda - detta gäller inte minst bildspråket.
Fortsättning följer...
