tisdag 14 juni 2016

Sweden Rock Festival 2016 - Queen+Adam Lambert

Jag kan inte sticka under stolen med att jag inte är en "riktig festival människa". Jag har provat flera gånger. Framförallt 2013 då det var en fantastiskt stark festival med många favoriter som: Rush, Kiss, Europe, Status Quo, Accept, Black Star Riders (fd. Thin Lizzy) m.fl. I år krockade dagarna lite för mycket med arbete och ork att hinna 3-4 dagar i en av Europas populäraste festivalområden Norje (Sölvesborg). Det är alltid trevlig stämning, oftast bra väder, många bra alternativ för oss som gillar mat, och en bra mix på artister och grupper.

Publiken börjar samlas, det är bara minuter kvar tills showen kör igång... Det välbekanta Queen-crestet prydde festivalscenen och förväntan höjdes snabbt när det lite dramaturgiska introt från Made In Heaven sakta byggde upp stämningen i PA-anläggningen.

En avgörande sak för att orka, är på gott och ont, att man måste dricka alkohol. Anledningen är att det är "ett jäkla liv" från olika scener, från tält och diverse aktiviteter. Alkoholen värmer och dämpar. Men det är inte kul för en annan som lider av lätt tinnitus och behöver ha en lägre ljudnivå. Som tur är har jag specialanpassade hörselskydd anpassade efter musik. Så min upplevelse blir så långt det går en skön upplevelse. Men det tråkiga är att det blir svårt att kommunicera med folk och bekanta när man ska snacka. Det blir tyvärr att jag blir lite osocial och fokuserar på min kamera istället. Detta är inte enbart självvalt (även om jag föredrar att lyssna i lugn och ro). Jag älskar att byta ord med människor som är musikintresserade, för det är SRF publiken. Många är riktigt kunniga och pålästa, vilket är upplyftande i snålblåsten och när kylan sätter in på kvällen. Att det gärna slinker ner en och annan öl är ett måste under dagarna när solen steker på. Fast personligen föredrar jag att vara hyvsat nykter, för jag gillar att ha med mig en bra upplevelse musikaliskt så man inte flummar bort festivalen.

Show Must Go On saknades...
Denna gång hade jag en mycket kunnig Queen fantast framför mig som verkligen hade varit med sen tidigt 1980-tal och kunde Queen katalogen och medlemmarna utan och innan. Det gör förstås att upplevelsen nästan blir religiös. Ett musikaliskt väckelsemöte. Sen att jag dessutom känner två fantastiska Queenies (Pierre och Daniel) från västkusten gör det extra roligt. De har nästan mer koll än jag nu för tiden. Det blir mycket snack om vilka låtar som plockas bort och vilka andra klassiker som plockas in. Många var lite besvikna på att inte The show must go on fanns med på repertoaren när de äntligen kom till svensk mark och SRF. The show must go on var ju låten som verkligen symboliserade Freddie Mercurys bortgång, inte minst i Sverige där den spelades dagligen från november 1991 till våren 1992, både på det klassiska radioprogrammet Tracks med Kaj Kindvall och på MTV. Dessutom bidrog den till att Queens Greatest Hits II blev det näst mest sålda albumet i Sverige 1991/1992. Jag hade gärna också hört Who wants to live forever, med tanke på 30-års jubileet och filmen Highlander som kommer i en restaurerad K4 version på biograferna i juli. Låten var en central del i filmen och har växt till en kultklassiker.

En fokuserad Brian May i inledningen av showen och låten One Vision...

Storslagen show... klassiska låtar
En Queen show - även utan Freddie Mercury - är något extraordinärt. Adam Lambert har kommit och bidragit med ny kraft som gör så Queens musik lever med i dagens generation och kommande generationer. Framförallt handlar det om att Queen har en uppsjö av klassiska låtar att ösa ur från sin katalog. Bara ljusshowen och lasereffekterna är värd sitt biljettpris. I centrum fanns bokstaven Q som pryds av en avancerad led-skärm där mycket av det som händer på scen filmas live för den optimala upplevelsen visuellt. Under showen integreras bilder och liveklipp med Mercury som också synkas i showen när han sjunger korta partier, (Love of my life och Bohemian Rhapsody) detta blir oerhört effektfullt och inte minst blir man känslomässigt starkt påverkad.

Det blir som en treenighet när man sammanför elementen i bilden. Brian May är dirigenten och har precis levererat gitarrsolot i Bohemian Rhapsody, Freddie Mercury övervakar sitt mästerverk på skärmen och kameramannen dokumenterar så allting får en snygg presentation till publiken...

Det har inte gått att undgå att t.ex. Don´t stop me now har växt och blivit en ny/gammal klassiker. Mycket tack vare ett visst resebolag som haft den i sin reklam. Man bör ha i åtanke att Queen har haft ca 50 världshits (top 40 hits). Ca 10 är listettor utspritt över hela jorden. Alla Queens medlemmar har skrivit en listetta (inte ens Beatles hade det). Queen är verkligen ett universellt band som lyckats slå sig in på de flesta marknader, även om de tappade mycket av USA under 1980-talets senare hälft. Men i Europa/Asien har alltid varumärket Queen stått sig starkt. Här snackar vi om en grupp som sålt ca 200 miljoner album, plus miljontals singlar, DVD/Blue Ray-skivor och haft låtar på samlingsalbum som sålt hundratals miljoner. Globalt sett betraktas Queen idag som en av världens 20 bästsäljande grupper/artister genom tiderna tillsammans med Beatles, Elvis, Michael Jackson, Elton John, Madonna, Pink Floyd, Led Zeppelin, ABBA och några till. Med tanke på att Queen ofta fått utså skit i medierna, är detta imponerande.

Under klassikern Killer Queen spexade Adam Lambert lite extra och beundrade Brians gitarrsolo...

En av de bästa showerna...
Istället för att jag ska rabbla fakta, vill jag lyfta fram att Queens show med Adam nog får betraktas som en av de bästa showerna de har gjort i Sverige. Inte ens Råsunda Fotbollstadion den 7 juni 1986 (för 30 år sedan) som blev Freddies sista konsertturné når upp till denna kvalité. Självklart var showen med Queen i Sverige 1982 också en fantastisk upplevelse på Skandinavium (Göteborg) och Hovet (Stockholm). Den kan definitivt mäta sig med årets upplaga. Alla som såg Queen på 1970-talet kan självklart övertyga mig om hur bra det var. För då var Queen musikaliskt på topp. Men rent visuellt och showmässigt är detta vi bevittnat på SRF svårslaget...

En bra repertoar presenterar gruppen, där självfallet hitsen står i centrum. Hade jag fått önska hade också klassiker som: Now I'm here, Brighton rock, Keep yourself alive, 39`, You're my best friend, Spread your wings, Innuendo, I was born to love you och några till kunnat få en chans. Men det är som sagt inte lätt att välja låtar när det finns så många klassiker i deras katalog.

En av världens mest underskattade och musikaliska trummisar - Roger Taylor som verkligen verkar trivas på turné med Brian May och låta Queens musik leva vidare.
Adam får igång den ca 30 000 stora publiken på SRF...

Befriande att se Adam nu ta ut svängarna som frontman och han gör det riktigt bra... Undrar var han har hittat glasögonen?

Under Fat bottomed girls jobbar Brian hårt och effekten blir desto större när han använder en mobilkamera på gitarren som filmar halsen när han spelar. På stora skärmarna blir det väldigt effektfullt.

Här är låtarna de framförde på SRF:
1. One vision
2. Hammer to fall
3. Seven seas of rhye
4. Stone cold crazy
5. Another one bites the dust
6. Fat bottomed girls
7. Play the game
8. Killer Queen
9. Don't stop me now
10. Somebody to love
11. Love of my life (Brian sång och Freddie på film)
12. A kind of magic (Roger på sång)
13. Trumsolo (mellan Roger och hans son Rufus Taylor)
14. Under pressure
15. Crazy little thing called love (akustisk version)
16. I want to break free
17. I want it all
18. Gitarrsolo (Brian)
19. Tie your mother down
20. Bohemian Rhapsody (med Freddie på film)
21. Radio ga ga

Extranummer:
22. We will rock you 23. We are the champions

Under tidigare spelningar på turnén har de också spelat:

- Flash (intro) till The Hero (istället för One vision)
- The show must go on
- Who wants to live forever
- These are the days of our lives

Precis i detta ögonblick slungas ridån upp med Queen crestet i inledningslåten One Vision (från A Kind Of Magic) som kom för 30 år sedan. Keyboardintrot följt av Brians gitarrriff lyfter verkligen stämningen...